Let me sing/ Moon Night

förlåt att jag inte har hunnit skriva på väldigt länge, har haft så jävla mycket att göra, men ikäll, ska ni få veta mer ur del 1 och sen kommer del 2 ur let me sing. de jag skriver är inte hela sagan, men små snuttar ur den.

XOXO KÄMPE <3

Ett slag mot ansiktet, ett till och ett till. Jag kände hur blodet for ner för mina läppar och droppad ner på golvet. Pappa tryckte upp mig mot väggen och hånlog.
- John kom HITT! skrek mamma från sovrummet.
 - Nu har du allt tur Alex, jävligt tur. han frösvann upp för trappan.
Jag hade så jävla ont i ansikte, men det var inte första gången som det har hänt. Enda sen mamma och pappa fick höra min röst, så tvingade de mig att sjunga för att få pengar. Men en dag protesterade jag, pappa tog upp mig och slängde mig mot väggen och slog mig flera gånger om. Jag hade aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag var bara 7 år gammal och nu var jag 18 år, så jag har varit och är tyst i 11 år. Jag hade blivit slav under mitt egna hem. Det var en gång en polis som såg mig bli slagen av pappa, han sprang fram och slog pappa. Men pappa tog pistolen och sköt. Ingen sedan dess har vågat kom hitt.

Jag började krypa av smärta till badrummet och kollade hur mitt ansikte såg ut. Mitt långa lockiga bruna hår var blodit, runt mina isblåa ögon hade jag en blåtira och mina fylliga leppar hade spruckit. Jag suckade och tvättade och tog hand om mitt ansikte, så att jag inte såg allt för jävlig ut. Visst på skolan var jag inte populär, men ändå inte mobbad. Jag har en kompis, han heter Rasse Parker. Han har runt ansikte med kort blod lockigt hår och de brunaste ögonen. Men det jag älskade mäst med honom, var hans leende. Rasse går i Fotboll, Innebandy, Basket och mm. Han har en tjej som heter Erica Lohen och hon är popis. Hon sjunger och spelar gitarr, men en falsk typ. Hon och hennes kompisar, Jane Lois och Dani Cake= FJORTISAR. De tjatade om en ny kille som heter Logen och Blablabla. Rasse hade tyglingen redan känt honom, sedan barn. 

- Alex kom HITT!! Ropade mamma. 
jag skyndade mig ner och kollade frågande på henne. 
- Ser du vad det här är? och håll upp en talrik. 
Jag skakade på huvudet och undrade vad hon menade. Men plötsligt slog hon mig, men en örfil. 
- Din jävla unge, det är vell klart att du ser! Du missade en FLÄCK!! se till att ta bort den nu och sluta att vara så förbannat lat. Du ska vara glad att du får bo här och vi har gjort så mycket för dig. Men du kan inte torka en talrik, är det så här du tackar oss. Hon vände på klacken och gick.
Jag började Diska om igen, det tog 3 timmar efter som att. De kom och klagade hela tiden på mig hela tiden och på disken.
jag var klar kl 03,00 och är jävligt tröt.


skolan.

- Armada, det är en sak jag vill säga dig.
- Vad är det Jesper, frågade jag. Han kollade på mig men en blick som skrämde mig.
- Armada jag, stammade han. Han kollade ner i marken, men så kollade han upp igen med iskalla ögon. - Jag älskar dig inte längre. Jag stod fast frusen i marken, mitt hjärta frös till is. - Vad säger du Jesper.  
- Du vet fan vad jag säger, jag älskar dig inte längre! Men på något sätt kommer jag att gilla dig. Jag ville slå till Jesper och fråga vad han pratade om, men jag kunde inte röra mig. minuterna började gå och Jesper där med. - Jag är ledsen, viskade han och sen var han borta. Jag stod kvar i flera minuter och stirrade ut i ingen ting. Men sen föll jag ihop, tårarna bara välde upp. Att den man älskade mest bara sticker i väg. Han lämnade mig kvar i mörkret, han var ljuset i mitt liv. Han skulle aldrig älska mig igen. Regnet började falla ner för himmelen och träffade mig i ansiktet. Himmelen kanske också grät, kanske var det också arg på honom. jag låg kvar en oändlig stund på marken.
- ARMADA!?

Jag kollade mig om kring, men såg inget. Men rösterna kom närmare och närmare, jag kunde börja höra vilka det var. Det var kompisarna som letade efter mig. - Här är jag.
De kom fram till mig och kramade om mig.
- åå vi är så ledsna att det slutade så här, sa Amy. De andra mumlade instämmande, tårarna kom upp igen.  - Hur kunde han? Han sa att jag var hans livs KÄRLEK! Jag ÄLSKADE han verkligen. - Vi vet, sa Jessi och la en lugnande hand på min axel. - Han var bara ivägen för dig, sa Sora. Jag kollade upp på mina kompisar och tårarna kom på som nyt.

- åå jag är så ledsen, att jag var så dum mot er. Jag skulle aldrig försvara honom, ni hade rätt jag skulle aldrig lita på honom. De hjälpte mig upp. Vi sprang tillbaka till våra hem, det tog vara 2 sekunder. Huset var dödt, jag gick in i köket och hittade en lapp.

Hej gumman, Vi är hos mormor hela veckan.
Puss mamma <3.

Jag suckade och gick upp till mitt rum, där tog jag på mig en Stor grå t-shirt och stora shorts. I köket visste jag att vi hade choklad, tog det och satte mig i tv rummet. Men jag var irreterad, alla kanaler handlade om kärlek och det skadade mitt hjärta. Men plötsligt knakade på dörren, jag flög upp ur soffan och han tänka många saker. Tänk om det var Jesper som ångrade sig, tänk om man han sa att han älskade mig. Att bara han skämtas, jag stannade precis innan dörren och samlade mig. jag öppnade dörren, men det var inte den jag trode utan.....




haha, mer får ni inte veta. senare kanske, men skriv snälla vad ni tycker.

XOXO KÄMPE